Det globala livsmedelssystemet är ohållbart. Även om det är värt cirka 8 biljoner dollar årligen, värderas dess negativa inverkan till ungefär 12 biljoner dollar. Och detta är inte systemets enda motsägelse. Runt om i världen påverkas livsmedelssystem av klimatförändringar (på grund av störande väder och stigande temperaturer) och ger betydande bidrag till det (genom utsläpp av växthusgaser och förstörelse av biologisk mångfald). De miljontals jobb de tillhandahåller är ofta av låg kvalitet och dåligt betalda. Och framför allt misslyckas de i sitt yttersta syfte att leverera prisvärd, hälsosam mat till alla, skriver Simon Zadek på eijnsight
Det globala livsmedelssystemet är ohållbart. Även om det är värt cirka 8 biljoner dollar årligen, värderas dess negativa inverkan till ungefär 12 biljoner dollar. Och detta är inte systemets enda motsägelse. Runt om i världen påverkas livsmedelssystem av klimatförändringar (på grund av störande väder och stigande temperaturer) och ger betydande bidrag till det (genom utsläpp av växthusgaser och förstörelse av biologisk mångfald). De miljontals jobb de tillhandahåller är ofta av låg kvalitet och dåligt betalda. Och framför allt misslyckas de med sitt yttersta syfte att leverera hälsosam mat till alla överkomliga, skriver Simon Zadek på eijnsight.com.
Eftersom det globala livsmedelssystemet i grunden inte är livskraftigt är förändring oundviklig. Men de radikala reformer som behövs för att skapa en inkluderande, hållbar sektor som producerar närande mat till världens befolkning kan få förödande kortsiktiga konsekvenser. Om vi tar fel tillvägagångssätt kan införandet av de faktiska produktionskostnaderna i livsmedelssystemen utlösa omfattande konkurser, ödelägga arbetslösheten på landsbygden, driva upp priserna och öka fattigdomen.
Men det bästa sättet att uppnå en snabb, rättvis och säker övergång till ett hållbart globalt livsmedelssystem som kan leverera hälsosam mat till alla överkomliga är en fråga om het debatt. Detta återspeglas i de hårda och i stort sett improduktiva diskussioner som äger rum inför FN:s toppmöte om livsmedelssystem, som kommer att hållas under FN:s generalförsamling denna månad.
Ur produktionssynpunkt motsätter sig förespråkare för regenerativt jordbruk häftigt en ny generation av jordfri livsmedelsproduktion, såsom labbodlat "alternativt protein" och vertikalt jordbruk. Men det är svårt att skala upp regenerativt jordbruk snabbt. Jordfria system måste vara en viktig del av lösningen, med tanke på deras dramatiskt minskade koldioxidavtryck och vattenanvändning, minimal påverkan på biologisk mångfald och potential att snabbt leverera billig, hälsosam mat i stor skala.
Finansernas roll i denna övergång är inte mindre kontroversiell.
Klagomål om ett begränsat antal privata aktörers otillbörliga inflytande på beslut som påverkar hela det globala livsmedelssystemet har viss förtjänst. Finansiering – strävan att maximera riskjusterad finansiell avkastning – ökar i det globala livsmedelssystemet, och marknadskoncentrationen ökar. Till exempel kontrollerar bara tio företag hälften av världens utsädesmarknad, och fyra jordbruksföretag står för 90 % av den globala spannmålshandeln. Bara 1 % av jordbruksföretagen äger 65 % av den tillgängliga jordbruksmarken.
Eftersom det globala livsmedelssystemet i grunden inte är livskraftigt är förändring oundviklig. Men de radikala reformer som behövs för att skapa en inkluderande, hållbar sektor som producerar närande mat till världens befolkning kan få förödande kortsiktiga konsekvenser. Om vi tar fel tillvägagångssätt kan införandet av de faktiska produktionskostnaderna i livsmedelssystemen utlösa omfattande konkurser, ödelägga arbetslösheten på landsbygden, driva upp priserna och öka fattigdomen.
Men det bästa sättet att uppnå en snabb, rättvis och säker övergång till ett hållbart globalt livsmedelssystem som kan leverera hälsosam mat till alla överkomliga är en fråga om het debatt. Detta återspeglas i de hårda och i stort sett improduktiva diskussioner som äger rum inför FN:s toppmöte om livsmedelssystem, som kommer att hållas under FN:s generalförsamling denna månad.
Ur produktionssynpunkt motsätter sig förespråkare för regenerativt jordbruk häftigt en ny generation av jordfri livsmedelsproduktion, såsom labbodlat "alternativt protein" och vertikalt jordbruk. Men det är svårt att skala upp regenerativt jordbruk snabbt. Jordfria system måste vara en viktig del av lösningen, med tanke på deras dramatiskt minskade koldioxidavtryck och vattenanvändning, minimal påverkan på biologisk mångfald och potential att snabbt leverera billig, hälsosam mat i stor skala.
Finansernas roll i denna övergång är inte mindre kontroversiell.
Klagomål om ett begränsat antal privata aktörers otillbörliga inflytande på beslut som påverkar hela det globala livsmedelssystemet har viss förtjänst. Finansiering – strävan att maximera riskjusterad finansiell avkastning – ökar i det globala livsmedelssystemet, och marknadskoncentrationen ökar. Till exempel kontrollerar bara tio företag hälften av världens utsädesmarknad, och fyra jordbruksföretag står för 90 % av den globala spannmålshandeln. Bara 1 % av jordbruksföretagen äger 65 % av den tillgängliga jordbruksmarken.