Den lilla byn Imantau i norra Kazakstan med en befolkning på cirka två och ett halvt tusen människor har blivit "petuniornas huvudstad" under en relativt kort period och ger lejonparten av skatteavdragen för hela Aiyrtau-regionen, rapporterar Petropavlovsk .nyheter med hänvisning till Entreprenörskammaren. – För ungefär 15 år sedan bestämde sig min svärfar Kuzakhmetov Idris för att börja föda upp petunior. När han såg hur stor efterfrågan på dessa blommor var föreslog han att en familj skulle odla petunior först. Jag försåg dem med förutsättningar, byggde växthus. De planterade blommor, odlade dem och han köpte tillbaka dem. Sedan föreslog han att en annan familj skulle börja odla blommor. Nu är 150 hushåll direkt engagerade i växthusverksamheten, där mer än 500 bybor är inblandade. Han lät dem komma på fötter och gick sedan helt i pension”, säger Ilnar Galyamshin, en representant för föreningen för agro-landsbygdsturism. Huvudleverantörerna av frön är Holland och Amerika. Under åren av klusterutveckling har logistiken felfritt felsökts. Det finns inga fel i tillförseln av frön. Kostnaden för ett kilo frön är upp till en och en halv miljon tenge. Övning har visat att holländska petunior slår väl rot i norra Kazakstan. Lokala invånare har redan blivit så erfarna blomsterodlare att de bestämmer vilken färg blommorna ska ha vid kanten på bladen. Det fanns ingen speciell utbildning – alla lärde sig i praktiken. De introducerar modern teknik för bevattning, experiment. – Det var en gradvis process. De rådde varandra. De arbetade för varandra, sedan satte de upp ett eget växthus hemma och började odla dem själva. De konkurrerade inte med varandra. Även om det fortfarande råder sund konkurrens. Någon har vackrare blommor, någon har ett bättre växthus, – förklarar Ilnar Galyamshin. Blomsterverksamheten här har utvecklats nästan utan ytterligare subventioner och bidrag från staten. Trots att kostnaden för ett modernt tekniskt växthus idag når 10 miljoner tenge är det bara ett fåtal som ansökt om statligt ekonomiskt stöd. 2019 fick en av invånarna enligt affärsplanen ett innovativt bidrag, han tog pengar till svetsutrustning – för att göra kaminer för växthus. Enligt Ilnar Galyamshin känner hela landet nu till Imantau petunior. Folk kommer hit för billiga blommor även från de mest avlägsna regionerna. ”Det finns praktiskt taget inget behov av att söka efter försäljningsmarknader. Allt sker genom mun till mun. I princip väntar alla bara på köpare. De huvudsakliga försäljningsmarknaderna är Nur-Sultan, Kokshetau och Petropavlovsk. Om det till exempel bara finns ett växthus under huvudstaden är det ingen som åker dit. Och i Imantau finns det 150 växthus, och alla kommer hit. Men till exempel 2021 kom de från Shymkent, köpte petunior här. De sådde frön i mars, men frosten slog till och de var tvungna att köpa igen, säger Ilnar. Som med alla andra företag är det inte utan sina utmaningar. Åren av pandemin har blivit svåra för lokalbefolkningen. – Situationen är annorlunda varje år. Året för pandemin visade att blommor inte är så populära under en sådan period. År 2020 kunde folk inte sälja blommor. Kastas bort i tusentals, tiotusentals. Det här är mycket hårt arbete. Om temperaturen sjunker, hårda vindar – allt kan dö, – lokalbefolkningen delar. Trots alla svårigheter planerar byborna inte att leta efter andra affärsnischer. Kostnaden för mark och fastigheter här är i proportion till kapitalet, eftersom närvaron av ett växthus här är en garanti för ett framgångsrikt företag. – Det är lämpligt när ett hushåll växer från hundra tusen blommor per säsong. Till en kostnad av 45 tenge är detta mer än 4 miljoner tenge. Tre månaders intensivt arbete, när lokalbefolkningen inte har tid att äta eller sova – mars, april, maj. Under de återstående månaderna utförs endast förberedande och reparationsarbeten. Varje växthus sysselsätter minst 3-4 personer. En familj kan självständigt odla 50,000 XNUMX växter. Dessutom, om inköpspriset här är 45 tenge, i staden når kostnaden för sådana petunior 600 tenge per blomma, delar lokalbefolkningen. Enligt odlarna är det enda problemet bristen på arbetare. Lokala blomsterodlare är redo att betala fem tusen tenge per dag, vilket är ganska bra för landsbygden i norra Kazakstan.